11/30/2012

Snöstormen

Idag var en sådan dag då man egentligen inte ska behöva gå ut alls. Det var årets första snöstorm. Jag blåste nästan omkull då jag försökte springa till ett tåg som ändå visade sig vara en timme försenat. Snö överallt, i ögonen, på järnvägsspåret. Men ändå, när allting som brukade fungera är satt ur spel börjar människor äntligen tala med varandra. Uppgivna suckar, blickar i samförstånd. Tanten som bjöd på varm saft och pepparkakor åt alla nedkylda på Klippsta station, där det vanligtvis bara luktar kebab, piss och ångest.

Den overkliga tystnaden och den enda färgen som fanns var vit.

No comments:

Post a Comment